Foto på Anna Hammarström Rex och hennes häst Bianco.

Anna Hammarström Rex

Så vem är då jag?
Var kommer jag ifrån?
Vad har jag för syfte på den här planeten?

Dessa frågor har jag frågat mig själv många gånger. Känner du igen det?
När man hamnar i ett läge när man undrar vad det är för mening med ALLT, med livet.

Min resa började på en hästgård, Kattunga Östergården i Nygård, västra Götaland. I början av 1970-talet. 
Yngst av tre syskon. 

Mamma var hemmafru, vi hade stadigt runt 15 New Forestponnies. Vi hade avelshingst och betäckningsstation på gården. Pappa importerade vilda New Forests från England. Så livet med hästar och djur var det livet vi levde. Hästarna var alltid med och runt oss. Vi umgicks så mycket med våra hästar att vi ungar blev immuna mot stelkramp. Så tack vare hästarna har min kropp byggt ett eget skydd mot stelkramp, helt av sig själv. När jag var liten var djuren mina bästa vänner. Jag började träffa barn i egen ålder när jag började skolan.

Har genom åren förstått vad otroligt mycket jag fått av att ha levt med hästar i flock. Det har gett mig en grundkänsla för det jag kallar HELHET. Hur det känns när det är HELT i balans.

Ledaren i hästflocken är alltid ett sto. Hingsten är försvarare.

Leder gör den som har förmågan att tycka om alla. När man känner sig älskad och sedd blir man trygg. Ledarens trygga beteende får också de andra att inse vad de är bra på, man blir trygg av att ha en uppgift och flocken blir trygg av att allt blir gjort. Man följer den som har förmåga att tycka om, inte den som är dominant.

Med detta i grunden började jag min resa genom skolåren, gymnasiet och sedan in i modebranschen.

Har alltid varit känslig för energier, men såg det från början inte som en tillgång. Framför allt inte när jag började bli vuxen. Jag var duktig på att känna in och anpassa mig, leverera, prestera.
Försökte hitta balans i den presterande världen, och lyssnade efter beröm, grundkänslan för det som var ”naturligt rätt ” fanns ju inte i presterandet.

En stress började byggas i mitt system. Jag försökte stänga av min känslighet och blev hård, en krigare i rustning. Anpassade mig och gav det som omgivningen krävde. Blev bra på det. Anpassade tillslut bort mig själv. Visste inte längre vem jag var och föll ner i det svarta hålet. Föll djupt. Skulle fylla 28 det året , mamma till en dotter på 2,

Här börjar min resa mot hälsa, mot att möta mig själv. Som ni säkert läst, hört eller upplevt själva behöver man krascha, tappa fotfästet, gå vilse, för att kunna hitta hem. Min resa hem, till mig, guidades av hästar utan att jag själv förstod det då.

Psykologen jag gick till, när jag äntligen slutat förneka att mina problem var stressrelaterade, (ville ju vara stark, känslighet var svaghet för mig) uppmanade mig att göra något som var kul! 

Kul …?
Jag hade ingen aning. Visste inte längre vad som var kul. Allt var förknippat med krav och prestation. Det enda jag kom att tänka på var hästarna. De hade ju alltid varit en glädjekälla genom livet. Kanske någonting där kunde få mig känna något annat än ångest.

Så jag sökte till en kurs i hästterapi. Utan någon tanke på vart det skulle leda mig, mer än att om jag kunde hjälpa mina hästar må bättre, kunde kanske jag också må bättre.

På denna kurs öppnades en ny värld för mig, en värld jag aldrig varit i kontakt med innan. En värld som för mig kändes sann. Jag förstod. Såg samband. Hur det ena leder till det andra. Befrielse. Sådan otrolig befrielse!

Kursen innefattade lite allt möjligt inom olika terapiformer. Massage, kroppsbalansering, akupressur, Bach blomessenser m m. Jag såg hur det hände saker i hästarna när jag testade det jag lärde mig. Hur de slappnade av, blev mer harmoniska, mer rörliga. Hur de öppnade sig mer för mig, lät mig känna, bli mer en del av dem. Och jag grät, floder, av allt och inget. Sååå skönt.

Jag ville veta mer. Då hamnade jag i humankurserna. Ville så gärna hjälpa hästarna på detta fina vis jag funnit, men var på grund av mina sår, rädd för människor. Rädd för alla fasader. Rädd för frågor jag inte kunde svara på. Jag känner ju bara, tänkte jag. Men viljan att lära mig var starkare än rädslan så jag gick kurs efter kurs.

Jag fick då också ta emot mycket behandling och det började saker hända i mitt system. Som att släckta lampor åter började lysa.
Fördjupade mig i kinesiologins magiska värld och började se helheten, samband mellan kropp, själ, ande. Kropp och jord. Kropp och universum. Att allt är väldigt stort och komplext, och hur vi kan förstärka det positiva flödet. Att allt handlar om energi. Att vi är elektromagnetiska varelser. Att vi har förmågan att öka vår medvetenhet och därför också har möjligheten att påverka vår hälsa. Mycket kan vi göra genom meditation, andning och medvetna rörelser. Att kroppen vet hur den ska läka, vad som är optimalt för oss. Precis som jordklotet vet vad det behöver. Precis som hästflocken vet vad den behöver. Vi behöver bara lyssna. Vara närvarande i allt.

Så när dessa dörrar öppnades hittade jag den väg som var min. Dörrar öppnades som av sig själv, som magi. Jag hamnade rätt i mig. Fann mitt kall. Trodde i början av resan att det var att uteslutande behandla hästar.

Men hästarna visade mig människorna.

– De är i större behov av hjälp än oss, fick jag intuitivt till mig från min häst.
– Människor är vilse.

Så mitt uppdrag här på jorden är att hjälpa människor hitta hem. Hem till sig själva. Till helheten. Jag har haft ynnesten att gå på GGI Göteborgs gymnasistiska institut, där jag haft fantastiska lärare och mentorer. Har framförallt haft förmånen att få jobba mycket med klienter. Började ta klienter 2005. Har jobbat heltid sedan 2007 och alla fantastiska människor jag har jobbat med är mina bästa lärare. Var och en är unik. Alla svarar olika på olika behandlingsmetoder. Det som sker här är ett samarbete och en dans. Ett energiutbyte, där energin riktas i riktning mot det högsta goda för dig.

Så tacksam att få göra det här! Tack till er! För allt jag få uppleva med er! Så mycket kärlek! TACK!

Nytt från Hälsohuset